Jag hatar sjätte juni.
Det var väl ok när jag var liten och farfar tog oss till
stadion. Vi delade ut lite flaggor och sa hej till publiken. Allt var över på
mindre än en timme. Sen kunde man åka hem och kolla på Trafikmagasinet.
Men nuförtiden. Sen de gjorde nationaldagen till en helgdag
tar ju ceremonierna aldrig slut. Jag trodde poängen med helgdagar var att man
skulle få ta det lugnt. Jag jobbar minst dubbelt så hårt nu som innan. Hela
dagen är full av knätofs, pinsamma dansuppvisningar och falsksjungande
barnkörer. Och Silvia i folkdräkt.
Inte blir det bättre av att man måste åka öppen vagn till Skansen.
Han som hittade på kortegen måste varit en riktig sadist. En sadistisk eskimå. Man
fryser ju häcken av sig i en sån där öppen vagn i snålblåsten. Risken för
blåskatarr är överhängande. Var är facket med sin hord av skyddsombud när man
behöver dem?
När jag väl kom hem igår behövde jag en rejäl grogg för att
tina upp. Och sen en till för att utplåna minnet av de falsksjungande barnen.
(Förresten: falsksång är ju en sak, men ska det vara så jävla svårt att lära ungarna
orden till kungssången?) Och så vidare, och så vidare. Inte undra på att jag är
så bakfull idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar