Tillskott i familjen!

Kära dagbok,

Igår nåddes jag av den glädjande nyheten att vi fått tillskott i familjen! Elefanten Bua på Kolmorden har äntligen fött en liten unge!

När de ringde från Kolmorden och berättade blev alla jätteglada, utom Carl Philip som stormade ut och drämde igen dörren efter sig. Visade sig att grabben var rädd att en ny minsting i familjen skulle dra all uppmärksamhet bort från honom igen, just när den senaste inkräktaren – Madde – äntligen lämnat boet.

Krävdes en extra stor påse hallonbåtar och en pava Cristal för att få honom att lugna ner sig.

Sedan förstörde Silvia naturligtvis stämningen som vanligt. Hon vägrar låta mig bygga ett stall åt den nya elefanten på Logården.

”Man kan inte ha ett elefant i schtan, Carl Gustaff”, sa hon. ”Om djuret flüttar in, jag flyttar ut!”

Bäst hon börjar packa.

Seg sommar på Solliden

Kära dagbok,

Jag har tråkigt! Hur lång är den här semestern egentligen? Jag har inget att göra. Har läst ut alla mina gamla Fantomen, och Silvia låter mig inte gå och köpa nya serietidningar om jag inte bäddar min säng först.

Eftersom jag inte hade något bättre för mig tänkte jag ringa och gratta Elizabeth i London med anledning av det nya barnbarnet. Tyvärr slog jag fel nummer och ringde upp Margrethe i Danmark av misstag. Båda står listade under sitt efternamn, "2", i min telefonbok. Maggan var lite nere. Tydligen hade hon kommit på prins Henrik med att klämma på sin personlige tränare igen. Jag försökte muntra upp henne och sa att tränaren i alla fall inte försökte gifta in sig i familjen. Inte säker på att det hjälpte.

När jag snackat klart med Maggan försökte jag ringa London igen, men det tutade upptaget.

Eftersom jag ändå satt med luren i handen passade jag på att ringa Eva Hamilton för att höra om teve-licensen numera går oavkortat som tribut till BBC, men hon var inte anträffbar. Förmodligen frossar hon i ett Downton Abbey-maraton.

Kanske kunde föreslå att Reinfeldt skickar mig på ett litet sista-minuten-statsbesök i augusti. Gärna någonstans varmt. Kanarieöarna, kanske. 

Fel ölänning vann!

Kära dagbok,

Nu är det äntligen slut med de officiella uppdragen för säsongen. I förrgår var det Vickans födelsedag och igår delade jag ut Sollidenpriset till årets ölänning, men från och med nu är det inget som kommer mellan mig och hängmattan. Inte ens ett par shorts, till Silvias stora irritation.

Årets ölänning blev lite av en besvikelse. Jag hoppades in i det längsta att Britta Eriksson på Systemet i Borgholm skulle få priset, men juryn ville inte höra på det örat:

”Att kränga sprit är inte en konstform.”

”Hennes verksamhet är inte viktig för Ölands utveckling och existens.”

Ska vi slå vad?

Till slut blev det nån ljudtekniker som tydligen inte ens jobbar på Öland. Per Hallberg hette han. Vad är poängen med att vara kung om man inte får bestämma?

Jag kanske kan ge Britta Serafimerorden istället.

Nyttan med damfotboll

Kära dagbok,

Det är trevligt med semester. Har äntligen hängt upp hängmattan ute på Solliden och kan ligga och dricka grogg och läsa Fantomen hela dan medan guldklimpen puttrar runt i rabatterna. Enda problemet med att ha guldklimpen och Vickan här är att Vickan envisas med att dra med sig den där gymägaren vart hon än går. Jag har försökt få henne att ta reson och skilja sig – hon har ju redan fixat tronföljden – men hon vägrar.

”Du måste ge Daniel en chans, pappa”, brukar hon säga.

”Han känner inte att han får vara med och dra sitt strå till stacken”, brukar hon lägga till.

”Han känner inte att du låter honom vara med och bidra”, brukar hon avsluta.

Hans känsel är det i alla fall inget fel på.

Om det är nåt jag inte pallar med på semestern så är det en massa klämkäckt tjo-och-tjim och nu-ska-vi-ut-och-jogga-halv-fem-på-morgonen-för-det-är-så-hälsosamt och svärfar-borde-röka-mindre-och-dricka-mindre-grogg-om-han-vill-må-bättre. Nåt som skulle få mig att må bättre är om han stack ut och joggade och fortsatte att jogga tills han joggat hela vägen tillbaka till Ockelbo.

Som tur var har jag kommit på en lösning, om än tillfällig. När hans klämkäckhet står mig upp i halsen brukar jag skicka ut honom på officiell representation. Tyvärr är det lite ont om uppdrag såhär sommartid, men efter lite letande hittade jag det perfekta straffet: invigningen av fotbolls-EM. För damer. I Göteborg. Han såg lite blek ut när jag föreslog att han skulle åka. Tyckte nästan lite synd om honom men jag stod i alla fall på mig:

”Men sport är väl din grej, Daniel?”

”Du vill vara med och dra ditt strå till stacken?”

”Damfotboll är mycket viktigt, förstår du.”

Jag borde inte sagt det där sista, för då kunde jag nästan inte hålla mig för skratt längre.

Funderar allvarligt på att skicka honom till myggräknardagarna i Muodoslompolo nästa vecka.

Björnen sover

Kära dagbok,

Vi har några fina dagar i Stockholm just nu. Kacklet bortifrån Helgeandsholmen har nästan tystnat helt, och den vanliga lukten av dynga som brukar komma drivande över Strömmen från skitsnackarna på Rosenbad här lättat upp betydligt. Vi kan till och med ha fönstren öppna på slottet utan att storkna.

Tyvärr är det inte fråga om någon permanent förändring. Politikerskrällena har bara bytt häckningsplats och slagit sig ner på Gotland ett tag. Tack vare att det finns åtta partier i riksdagen håller spektaklet i alla fall på i en dryg vecka. Måste komma ihåg att föreslå för Reinfeldt att helt slopa fyraprocentsspärren. Med lite tur skulle man kunna hålla Stockholm fritt från politiker i ett par veckor, minst.

Jag kom på en annan lösning igår när jag satt och groggade framför teven och kollade på sena Rapport. Om ryssarna nu nödvändigtvis måste utnyttja det faktum att Sverige inte har nåt försvar längre, skulle Almedalsveckan vara ett utmärkt tillfälle att erövra Gotland. Jag frågade Silvia vad hon tyckte. Hon tyckte att jag borde gå och lägga mig.

Efter ett par groggar till ringde jag i alla fall upp Putin och la fram min idé. Jag bedyrade att jag inte skulle gå till FN och klaga, och att det inte är nån annan hemma just nu. Han lät ändå inte jätteintresserad.

Får ringa Angela istället.