Bettan kom tillbaka! Allt är förlåtet!

Kära dagbok,

Nu trakasseras vi av pressen. Igen. Det började visst i nån landsortsblaska med att nån nolla till lokalpolitiker (säkert republikan!) klagade över att grabben inte betalar för sophantering i sin stuga i Värmland. Vilken fräckhet! Först prackar de på honom kåken och sen har de mage och ta betalt! Rena bondfångeriet. Det tog inte lång tid innan en av tidningarna som folk faktiskt läser utanför Örebro hakade på och började förfölja oss igen.

Men jag fixade biffen. Jag bad presschefen Bertil Ternert att snacka med murvlarna och han förklarade för dem att grabben från och med nu ska betala. Berra är väl bra, men lite mesig. Han lyckades inte hejda publicering. Det var bättre på Elisabeth ”pitbullen” Tarras-Wahlbergs tid. Så fort det ringde en osnuten slyngel till reporter och började ställa ofina frågor bussade jag bara Bettan på dem. Skitpraktiskt.

Till slut fick vi lägga in linoleumgolv på hennes tjänsterum för det började bli omöjligt att få bort alla fläckarna med murvelblod ur de äkta mattorna. 

26 maj 2013

Kära dagbok,

Idag kom Silvia med en riktigt otäck överraskning. Allt började till frukosten när hon helt oprovocerat pratade med mig. Hon frågade om jag hittat en lämplig present till Maddes bröllop om två veckor.

”Vadfalls? Måste jag köpa present?”, svarade jag. ”Har inte Reinfeldt fixat det? Vad har vi annars statsministrar till?”

Frugan svarade inte. Hon gav mig bara en iskall blick och återgick till sin grapefrukt.

Därifrån kunde jag uppenbarligen inte räkna med nån hjälp, så jag slog en signal till Vickan. Tyvärr svarade den där gymägaren. Fan också. Pallade inte att snacka med honom så tidigt en söndag morgon. Jag förställde rösten:

”Är Vickan inne?”, pep jag fram så nasalt jag kunde.

”Men svärfar! Är det du som ringer och skojar till det lite?”, svarade hurtbullen.

”Nej för fan”, pep jag. ”Det är radiotjänst i Kiruna. Har ni betalat er tevelicens?”

Då slängde han på luren. Fick i och för sig inte tag på Vickan, men jag slapp i alla fall snacka med honom.

Istället knallade jag upp till Carl Philips våning för att fråga vad han köpt till Madde. Kanske kunde vi dela på presenten. Ingen öppnade när jag knackade, så jag halade fram huvudnyckeln och släppte in mig själv. Någon jävla förmån ska man väl ha när man är kung.

Grabben stod i badrummet med t-shirten dragen bakom nacken. Han plutade med läpparna och höll på att fota sig själv med mobilkameran. När han såg mig i spegeln blev han så förskräckt att han tappade den splirrans nya telefonen i vasken. Försökte fråga honom vad han köpt åt sin syster till hennes bröllop om två veckor, men det enda han sa när han slutat försöka torka sin jävla iPhone var att det inte kommer se bra ut om Aftonbladet får reda på att hon skaffat barn utan att vara gift.

Kanske lika bra att de ändrade successionsordningen. Fick i alla fall ingen hjälp av honom heller. Tvärtom. Nu måste jag inte bara hitta en present till Madde utan köpa en ny mobil till grabben också.

Jag testar ringa Reinfeldt imorgon bitti i alla fall.