Riksdagen högtidligen, och omständligen, öppnad

Kära dagbok,

Jag var och låste upp Riksdagshuset och släppte in riksdagsmännen igår.

Först satt jag med spänning och lyssnade på Reinfeldts evighetslånga gaggande om allt valfläsk han tänkt steka under det kommande året. (Tänk om man var tvungen att förnedra sig så genom att försöka göra sig populär ute i stugorna bara för att få behålla sitt jobb. Vilken mardröm!)

Men ganska snart började jag tröttna på alltihop när jag insåg att drabanterna svikit mig. Innan jag åkte hemifrån på morgonen skickade jag ett meddelande om att de skulle låsa dörrarna så fort alla riksdagsmännen kommit in. Sen skulle de arrestera hela packet och utropa absolut monarki. Ingenting hände.

Det var fyrtionde året i rad de ignorerade en direkt order!

Jag fick sitta där och låtsas lyssna på Reinfeldts tjat, och efter mitt lilla påhopp på Carl Philip i tidningen häromdagen kunde jag inte ens göra som alla andra och hala fram mobilen för att få tiden att gå.

Firandet går vidare. Som en dans

Kära dagbok,

Nu har jag äntligen avverkat resorna genom alla län jag varit kung över i fyrtio år. Hade ingen aning om att mina undersåtar inkluderar så många falsksjungande barn och så många landshövdingar som tror att jag bryr mig ett piss om lokal företagsamhet. Ledtråd: Om jag hade varit intresserad av svetsning hade jag blivit svetsare, inte kung. Allvarligt.

Men nu finns det, guskelov, inga län kvar att inspektera. Tur att farfarsfarfar sumpade Norge. Det finns inte tillräckligt mycket sprit i hela världen för att få mig att uthärda samtliga norska barnkörer och verkstäder också.

Först trodde jag att firandet var slut nu och att Silvia och jag skulle bli sittande ensamma framför teven tills det blir dags att svänga förbi Helgeandsholmen och öppna apberget igen. Men i limousinen på väg hem från Östersund hörde jag att Stockholms Stad tydligen bjudit in till stor dansfest på borggården på söndag.

På radion grälade det moderata borgarrådet Joakim Larsson med vänsterpartisten Ann Mari Engel (republikan!) om det var en bra idé eller inte. Engel (republikanen!) tyckte att det var slöseri med skattemedel och deklarerade att hon minsann skulle delta i ett alternativt evenemang som hennes polare i Republikanska Föreningen (republikaner!) ska ordna på Medborgarplatsen.

Det tycker jag hon gör helt rätt i.

Hon borde ta med sig Larsson och resten av hans klämkäcka dansare också. Jag planerar nämligen att ha jordens baksmälla på söndag och skulle uppskatta lite lugn och ro.

Mitt hertigdöme för ett myggstift!

Kära dagbok,

Så var man tillbaka på landet igen. Vems ljusa idé var det att fira mina fyrtio år som kung av det här landet med en resa genom alltihop? Var inte eriksgatan nog? En ännu bättre fråga: varför gick jag med på det? När de föreslog Projektet Länsresa nån gång förra vintern lät 2013 så långt bort. Trodde min skrumplever skulle ha haft ihjäl mig till dess. Den eller Silvias tjat.

Idag har vi varit i Jämtland. Jag är ju ändå hertig av Jämtland, så jag antar att det inte gick att undvika. Som vanligt fick vi utstå den obligatoriska falsksjungande barnkören.

Det enda positiva med att vara här är att jag sluppit ifrån Carl Philip och hans tjat om att få den nya rosa iPonen som släpptes igår.

Jag behöver en grogg. Och djungelolja.

Först elefanten och nu detta!

Kära dagbok,

Dramatiska nyheter idag. Madde är med barn. Roligt förstås, men kunde hon inte ha ringt innan hon la upp det på Facebook? Inte undra på att det var så bråttom med bröllopet – och att Madde ”svampen” Bernadotte tagit det så lugnt med spriten hela sommaren. Trots att gymägaren varit här nästan hela tiden.

Silvia och Carl Philip kan inte sluta gråta. Kärringar. Själv väntar jag med tårarna. Så länge nån annan står för fiolerna känner jag inget behov att ta till lipen.