Fräckheten brer ut sig

Kära dagbok,

Det är helt omöjligt att få tag på bra tjänstefolk nu för tiden. Dagens tjänare är lata, gnälliga och drar sig inte ens för att käfta emot.

Ett exempel:

I morse kom Rikspolischefen förbi medan jag satt och åt frukost. Han ville ”på förekommen anledning” ”förtydliga” att trots att jag är immun mot åtal kan jag ändå inte sitta i folks trädgårdar och skjuta på dem när de kommer ut för att hämta morgontidningen.

När jag ”förtydligade” att jag minsann trott Johan Åsard var en älg och att det var ett ärligt misstag, uttryckte den uppstudsige jäveln tvivel över att jag talade sanning. RPC drog sig inte ens för att insinuera att jag borde veta att Södermalm inte är älgjaktområde.

Säg den jaktlycka som varar

Kära dagbok,

Nu är älgjakten igång igen. Som jag har längtat! Vi var ute och pangade lite i skogen i helgen. Det var upplagt för en riktig kanondag: soligt väder, inga mygg, välfylld fickplunta, tre rejäla korvmackor i lunchlådan och varken Silvia eller gymägaren var med.

Tyvärr var det ont om älg. Det är alltid lika trist när man inte har något att göra ute i skogen, så jag tröstade mig som vanligt med pluntan. Efter några timmar – och minst en kvarting – hörde jag till sist en älg som kom lufsande genom snåren. Jag ryckte fram bössan och brände av ett par välriktade skott. 

Nästan genast insåg vi att nåt inte stod rätt till. Älgar ylar inte på det viset.

Först trodde jag att jag råkat skjuta en av jakthundarna av misstag, och det blev lite dålig stämning i jaktlaget. Men snart nog visade det sig att det bara var Johan Åsard som var ute och smög i buskarna. Tyvärr blev det bara ett köttsår och han kommer förmodligen kunna gå igen redan före jul.

Måste sluta dricka så mycket när jag sitter på pass.

Mystiken med fysiken

Kära dagbok,

I år har jag verkligen försökt hänga med i svängarna när de meddelade vem som fått Nobelpris och i vad, men jag måste säga att jag är både besviken och förvirrad. Som vanligt vann helt fel personer.

Tydligen var det nån tant från Kanada som vannlitteraturpriset i år. Först trodde jag butlern sa att Marilyn Monroe vunnit, men hon är – så vitt jag vet – inte från Kanada. Hursomhelst hade jag som vanligt satsat mina pengar på Jan Guillou och Astrid Lindgren, så Marilyn hade ändå inte gett mig någon utdelning. Carl Philip är också skitsur. Han hade satsat på E L James.

Jag är lika besviken varje gång när jag inte gissar rätt litteraturpristagare, men jag är inte förvånad längre. Mer förbryllad är jag över fysikpriset. Tydligen var det ett par gamla gubbar som fick priset. Jag fattar ingenting. De verkar ju till och med vara i sämre fysisk kondition än Chris. Jag var helt säker på att det var dags för Arnold Schwarzenegger eller Susanne Lanefelt att få priset.

Nu ryker apanaget!

Kära dagbok,

Efter att ha gömt mig bakom en soffa i Prinsessan Sibyllas våning de senaste två veckorna för att slippa delta i gymägarens födelsedagsfirande, kravlade jag mig fram igår.

Det första jag såg när jag började surfa runt och uppdatera mig om vad som hänt i världen var bilder som nån jävla paparazzi tagit på Maddeoch Chris i New York. (De har sån tur att de inte behöver riksdagens godkännande för att resa utomlands. Hade mycket hellre hoppat på ett plan än att häcka bakom en soffa i fjorton dar.) Hursomhelst, bilderna gjorde mig riktigt förbannad, så jag skickade genast iväg ett SMS till Chris (givetvis cc-ade jag Riksarkivarien och KB):

Hur i helvete vågar du röka så nära Madde?! Kom vi inte överens om 15 meter?!! Om du inte passar dig jävligt noga drar jag in apanaget snabbare än du kan säga ”skatteplanering”! Av bilderna att döma skulle det inte skada om du gick ner ett par kilo heller.

Väntar fortfarande på svar.